"Gör det riktigt ont säger jag päron!"

Orange express var sista fordonet jag åkte innan jag var framme vid Mölndalssjukhus, runt 13:20.
Jag gick av och mötte mamma. Inte nog med att jag redan var meganervös, så var jag jättestressad då operationen var 13:30 och man ska anmäla sig innan, jag behövde gå på toa och fixa tänderna (borsta, skölja, tandtråd), och hinna lugna ner mig en sekund.

Nej det fanns inte tid för det så raskt in i byggnaden och upp för trapporna.
"Alexandra Johnson, operation 13:30"
"Jahaaa, Malin eller?"
"Um, ja det.. Tror jag,eller? Ja!"
"Mmmmm ja just det, du ska få lugnande ja. Sätt dig och vänta så kommer hon snart."
Så vi satte oss, och vi väntande. Eller ja, jag fick smita iväg och rengöra tänderna.
Väl tillbaka kom "Malin (Very handsome good looking Malin)" och hämta mig.

5 min senare när hon försökt förklara vad som skulle hände härnäst så förstod jag ungefär en tredjedel för jag var så nervös. Men något om att en tand först, sen två, sen kanske tre, KNAPPT. Typ.
Sen om jag ville ha lugnande, fast fortf vara vaken, eller som om jag varit med om en fylla med minnesluckor.
Jag tror ni gissar rätt om ni gissar nu.

Så 2 min senare stod jag med ett shotglas i handen med okänt innehåll, redo att droga mig själv.
13 min senare låg jag i en sjukhus säng och dregglade ungefär och pratade om hur dum världen var.
Får hjälp av 2 st in i operationssalen, och något grönt lakan slängs över mig som man ser i alla Naturprogram när dom ska operera en hund typ.

Från själva operationen har jag många minnesluckor. Men jag minns att jag försökte sova, dock gjorde det när dom stack sammanlagt 7 sprutor med bedövning i min mun. Inte helt okej.
Sen att hon drog och slet och knäckte, det gjorde inget alls. Det berörde mig inte iaf, det var bara sprutorna som faktiskt gjorde ont. Men jag hade varken kraft eller ork att knappt säga "Aj".
Dock så sa Malin "Du måste lova att säga till om det gör ont, så får du mer bedövning."
"Men jag kan säga aj ändå, gör det riktigt ont säger jag päron!"
Jag sa aldrig päron.
Däremot svarade jag tydligen påtal när dom frågade om mina töjningar, och skrattade åt deras interna skämt somjag inte ens fattade vad dom handlade om.

45 min senare var det klart.
Minus 3 tänder!
Slapp dra 4, tackar för det.
Jag fick vila på en sjukhus säng och gaska upp mig lite, och mamma passade på att springa och köpa medeciner. Typ, smärtlindrande. Inte så konstigt kanske..

Väl i sängen blev jag plötsligt väääldigt toanödig och ville ner.
Dock visste jag inte vad jag själv hette för tillfället och jag visste speciellt INTE hur man fick ner skyddsgrejen vid sidan av sängen.
Och jag slet, och jag drog, och jag kämpade för att försöka fokusera.
7 min senare lyckades jag, och jag traskade ut i korridoren som ett fyllo.
Det kändes verkligen som jag höll på att rymma eller något.

Efter det minns jag inte så mycket mer än att vi hamnade i bilen, åkte hem, handlade på ica, och jag blev väckt hemma på Björkö.

Så,
That's the story bout' that.
Väl hemma såg jag en film jag inte ens kommer ihåg, sen däckade jag en stund till, och sen ar jag ganska pigg vid kvällskvisten.
Happ!
Vilken upplevelse.

---

Så nu förstår ni varför jag inte skrivit. Varit lite upptagen med att vara groogy.
Och prata med A massa..
Trotts värken i munnen pratade vi lääänge i tele, det var mys!

Imorgon (idag....) blir det att handla vinterjacka, och köpa en flickvän till Hugo (Min storlirare till kampfisk, remember?).
Så fullspäckat schema, hoho.

Nu tror jag att jag svimmar av trötthet.
Godnatt bloggen, vi pratar mer sen.
Pusskramskumbanan.
Ttyl.