Den som är med i leken får leken tåla

Det är ett bra tag sen vi gick skilda vägar ifrån varann nu, men ändå känns det som om att du fortfarande står bakom mig konstigt nog

Om det är en positiv eller negativ känsla vet jag inte
Men det jag är säker på är att det inte borde finnas kvar, dom här.. Tankarna

Vi har lärt varann så många saker men det känns som om det gick in i det ena örat och ut genom det andra, varför blev det så fel plötsligt?

Vi anklagar varandra
Varför, egentligen
Det känns som om att för varje sak vi säger så menar vi något annat
Ärligheten, vart förvann den

Jag försöker finna genvägar att trycka ner denna "svårsmälta matbiten"
Men varje gång jag försöker så spyr jag
Dvs en explosion av tankar utlöses och det känns som jag hamnar med ena kinden tryckt mot golvet

Jag önskar så innerligt att vi kunde se likadant på detta, men vi är som tvp helt olika individer
Nej, inte människor
Mer som..

Ett lejon och en tiger, av samma ras men ändå inte
Varför är vi så oliksinnade du och jag
Det var vi ju inte från början

Slängd dom där mynten i burken nu som tynger dig så jävla mycket, och stå på dig!
Gläns lika mycket som Jesus skulle gjort med öppna armar

Övertyga mig, om att det jag ser är något bra, snällt, och positivt jag ser, finns, och har
Inte.. Det.

Jag stannar här nu
Redan sagt för mycket
Alldeles för mycket
Visa mig något..
Förstå.