Pilgrim

Det är faktiskt, på pricken, exakt ett år sen.
Vågar nästan säga att tidpunkten stämmer också.
Sjukt, egentligen hur snabbt tiden går.

..tro dock inte att jag kommer skriva lovord och fina visor,
för det var långt ifrån min tanke.
(Fast det bror på hur du och jag ser på det).
Detta är väl en så kallad påminnelse till mig själv att aldrig ta ett osäkert steg igen, och hoppas på att allt går att lösa.
För det gör det inte, verkligen inte.

Du var ett osäkert kort, en vilsen själ på jakt efter lycka.
Jag var bara din pilgrim, som visade vägen.
Och jag borde väl vara glad att någon jag brydde mig så mycket om,
att det går bättre än bara bra?
Men om jag fick välja, så skulle jag släpa dig i leran minst en mil, och sedan rista in mitt namn i pannan på dig, som en påminnelse till dig med, vad jag fått stå ut med, och vad jag gett dig.

MEN!
Det är ju trotts allt jul och då ska man vara snäll, right?
Så nu snart så ska jag gå och krama min mormor en extra gång och säga hur mycket jag älskar henne och hur glad jag är att hon är här.
Det är en helt normal jul.
Pappa somnar till Kalle Anka, mamma är stissig som tusan, mormor säger fel namn på sina barnbarn 3 av 4 gånger, och bror kan inte bestämma sig om han ska vara snäll en spydig.
Ja, en helt normal julafton.

God jul.
Ttyl.